Är man kristen och döper sitt barn är jag helt med på noterna..
Men alla som inte är det, som ändå döper sitt barn. Lovar heliga löften, och sen skiter i dem fullständigt. Det gör mig vansinnig!!
"en fadder ska vilja delta i barnets kristna fostran."
valda delar härifrån: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=660504
"Uppdraget handlar också om att hjälpa barnet att utforska den kristna tron. Kanske uppvakta på årsdagen av dopet, be för det och på andra sätt finnas till hands."
"Kom ihåg dopdagen! Skicka ett kort, ring eller kom på besök. Dopdagen är ju er gemensamma dag som det är fint om du uppmärksammar. Kom också ihåg andra viktiga dagar såsom födelsedag, julafton, osv. Tänd ett ljus för ditt fadderbarn. Be för honom eller henne."
"besöker en kyrka, läser eller återberättar något ur Bibeln, pratar om Gud, leker tillsammans, tänder ett ljus och ber en bön."
Egentligen är jag mest irriterad över att Mögel får smita från sin brorsdotters dop med gudstjänst, för en suparresa till havs. Det är okej med hans släkt. Det är bokat.
Jag skulle frivilligt gått på dopet om han gick med mig.
Jag ensam ansvarig över mina två barn och ett vackert hus fullt med folk som bryter sina åtagna löften. Där man ska sitta still tills det är över. "men vi är ju där och hjälper dig" Ja, men det hjälper inte mitt psyke, tyvärr. Fortfarande mitt ansvar att de är tysta. Ett vanligt 15minutersdop hade gått bra.. Men det hade kyrkan inte råd med, så nu får man välja på gudtjänst+dop eller bröllop+dop.
Jag hade tänkt hitta på något med barnen när han var borta 3-4 dagar eller vad det nu är..
Det är okej för svärmor och svägerska- sålänge jag inte är längre bort än att jag kan komma på dopet på söndagen.
Mögel åker lördag morgon är hemma måndag natt.
Jag är lite bitter, ja!
Bara för jag inte hade hunnit boka nåt än så ska jag vara hemma, för att ingen annan ska bli sur.
Jag har vart på ett dop i mitt liv.
Då var jag tillfrågad att vara gudmor.
Vilket jag inte kan- jag är inte döpt.
Plus att jag knappt står för hälften av åtagandena..
Jag är livsfadder- mycket mer luddiga regler. Stöd i livet ungefär.
Mögel tog på sig titeln Gudfar.
Och har inte uppfyllt många punkter under pojkens snart 3åriga liv.
Jag gissar att det inte är hans bror som är religiös- men jag har inte märkt av det på hans sambo heller..
Men som jag skrivit i ett annat inlägg, religion syns sällan utanpå. Om man inte bär ett kors.. Men det finns så många grader av troende!
Jag menar inte att uppröra någon. Jag är upprörd.
Och jag försöker sluta vara det.
2 kommentarer:
idagens samhälle döper man inte barnet för att man är religös, idag döper man för att alla andra gör ju det och det är ett bra sätt att träffa folk på och att få gratis grejer till barnet typ.
Och eventuellt underlätta om barnet vill konfimera sig, som egentligen ska vara en bekräftelse på dopet, men nu för tiden ett till sätt att få gratis presenter.
De gamla anledningarna ill varför man döper sitt barn, gjorde att vi låter bli att döpa Alwa och nästkommande barn, för det är bara hyckleri.
Sen kan jag tycka att det är fel av hans släkt att de blir sura på dig om du inte kommer, men Mögel vars släkt det faktiskt är får gärna vara ute till havs.
Vi har haft väldig tur med Alwa på de kyrkobesök vi har varit på, för hon har suttit knäpptyst hela tiden, under farmors begravning sov hon. Men dina barn är lite äldre.. kan du inte försöka sitta så långt bak som möjligt? Så "stör" ni inte lika mkt ifall ni skulle behöva gå ut pga skrikigt barn?
Det är tradition.
Det är fint- när rätt folk gör det. Precis som giftermål. Skulle jag mot förmodan gifta mig, så sörjer jag att jag inte kan göra det i en kyrka. För kyrkor är vackra.
Jag varken får, eller vill stå och blåljuga inför en präst, och både min och Mögels släkt.
Nej.
Kyrkor är fina, jag är gärna där, lyssnar på sång och så. Vara med om en gudtjänst klarar jag av. Men inte att själv vara delaktig i det.
Barna löser sig (i verkligheten), är dem med mig är dem lugna. Jag klarar dem. Men frågan är om jag vill (6)
Skicka en kommentar