Kärlekshandlingar

Han är fantastisk! Underbar! Och en människokännare. Förstår ni den kombinationen?

Jag hade tänkt förklara..

I måndags var det blixthalka. Jag halkade till i skuggan på vägen till tåget. Sträckte ut fogarna igen.. Jag gör det lite då och då och har sen ont till nästa dag.

Tåget var försenat hem.. Jag messade Mögel som skulle hämta mig. Han stod då redan där och väntade.

Sen skulle vi handla lite. Innan jag hann resa mig sa han att han kunde springa..

Därefter skulle Tor hämtas, Jag börjar krångla för att komma ut ur bilen, han säger då "sitt kvar, jag fixar det"

Detta är alltså inte direkt vanligt, det är mer att vi diskuterar vem som ska gå om bara en ska in å handla o dyl.

På kvällen sitter jag med grupparbetet.. Fick sätta ihop filmen själv. Hade jag vetat det från början hade det vart lugnt. Men det jobbigaste var väntan.. Och logga in på mailen och se att man inte fått nåt mail..

Hade jag gjort filmen själv från början hade det gått fortare och 3 kvällar och nätter hade inte gått förlorade. Men jag väntade ju på att hon skulle göra hälften.. Hon skrev att hon skulle skriva.. Men sen gjorde hon inte. Hon har åkt på halsfluss nämligen. Förstår att hon inte är pigg. Hade bara vart skönt att i förväg veta att jag skulle ansvara för filmskapandet.

Så jag var lite nere sista kvällen, alltså måndagskvällen.. Ångest, och redovisa en gruppuppgift själv dagen efter kändes inte lockande alls. Hur ska jag hinna få ihop allt tills dess!?

Mögel kom då med en kopp varm choklad till mig

Jag frågade varför han fjäskade. Det gjorde han inte sa han, han ville bara få mig lite gladare.

1,5h senare var jag klar!!

Han fick fotmassage som tack då.

Sen var det tisdag. Heldag i skolan med redovisning. Det var jobbigt, men jag hade fått ihop det rätt. Det var lixom inte mycket hon hade att säga. Men hon hade ju inte godkänt det hela från början.. Undra oxå varför vi inte hade läraren som vi skulle ha haft!? Det är något som inte stämmer där.. Han och min gruppkamrat bråkade förra veckan... Det var skitjobbigt oxå.

Och samma sak med Mögel då, han kom inte till ro för att jag inte klarade av att tala om vad det var jag inte mådde bra över.

Jag vill inte gå och prata i telefon och lipa på stan..

Den varma chokladen värmde mitt hjärta långt in på tisdagen.. Igår alltså..

Igårkväll var det dags för föräldragruppen. Vi pratade kring våra erfarenheter om förlossningen. Barnmorskan tycker det är kul att använda mig som exempel, just för att jag är tvärtemot vad hennes rekommendationer säger..

Partnern kan hjälpa att massera osv när man har ont. Hålla handen å allt vad det är..

Försök du... Jag blir arg när jag har ont. Och rör mig för i helvete inte då!!

Har jag bara ont i ryggen, eller musklerna vill jag ha massage.. Men feber, kramp, förlossningssmärtor eller jag precis har slagit mig- håll dig på avstånd tills det gått över. Efteråt vill jag gärna ha tröst.

Jag skrek håll käft till hela min familj vid varje värk, för att de skulle vara tysta. Även radioprataren skulle vara tyst då.. Sen höja musiken i pauserna..

Mögel satt i ett hörn och läste fisketidning när Tor skulle födas. Det var bäst så märkte han fort.

Innan dess hade han matat mig med kexchoklad i badkaret. Han såg på mig när det var dax att gå upp. Jag håller ut för länge, märker inte själv att jag inte längre är närvarande. Men han ser. Och det är tryggt. Han såg att det gjorde för ont. Då fick jag gå upp ur badet och inta lustgas.. Eller om jag först fick det i badet till och med?

Från sin stol i hörnet hade han full uppsikt över mig. Något som inte jag hade. Och personalen känner inte mig, så det tar längre tid för dem att läsa mig, speciellt eftersom jag inte pratar om jag inte blir tillfrågad.

Det är svårt att veta hur mycket smärta det är tänkt att man ska stå ut med.

Mögel känner det som att han inte kunde göra ett skit under förlossningen. Men det gjorde han. Han pratade med sköterskorna om hur jag mådde, och vad jag ville. Han kunde förklara, vi pratade ju i pauserna, och innan med. De ställde frågor när jag hade ont, jag kan inte svara då, och jag kommer inte ihåg vad jag ville svara efteråt. Han vet hur jag vill ha det, och han ser när något är fel. När det är för mycket för mig, när jag inte klarar mer.

Då är jag redan borta.

Saker jag störde mig på under förlossningen var sköterskan som försökte hålla min hand, och att jag spydde. En människohand är inte stabil, jag ville hålla i lakanet, det låg iaf stilla och jag kunde borra in naglarna i det. Jag ville inte ha Mögel nära heller, jag ville att han skulle sitta där jag såg honom. Där jag visste att han inte gick iväg.

---

Jag är lycklig, vi älskar varandra. Varandra!

Jag gick upp först idag, halv 8 och kände mig harmonisk. Det är underbart att leva. Mitt liv är fantastiskt. Och jag har både Mögel och Tor att tacka för det, men även min mamma och mina bröder, Mögels familj och mina närmaste. De är underbara! Ni är underbara!

Och det är skönt att må bra!

Jag kan inte andas för jag är täppt, men jag är rätt glad ändå, med tårar utmed kinderna.