Trög mamma

Tor är som jag var när jag var liten.. Vill aldrig gå och lägga sig. Iaf inte på dagen. Nu på sommaren har han själv talat om att det är dags att sova.. Men så har han ju vart uppe nästan lika länge som vi, och gått upp vid nio. Hur gött som helst!

Men.. Nu kommer verkligheten närmare, och det funkar inte så längre.. Nu är dett uppstigning 3 timmar tidigare som gäller..

Men iaf. Idag skulle han sova middag, tyckte jag. Eller tycker. Han sover just nu. Hoppas jag.. Jag vet faktiskt. Efter en timmes arga vrål och grejande i sängen. Han gick inte ur nån gång faktiskt.. Synd, jag hade fattat mycket fortare då..

Jag orkade inte sitta hos honom mer, så jag gick ut.. Han kom efter. Jag gick tillbaka med honom. Han låg och var arg i sängen en stund till, kom sen ut med en tom vällingflaska.. Jag tog den, gick tillbaka med honom till sängen och gick ut igen.

Sen inget mer!?

Kan han inte bara säga att jag ska gå ut och ta med mig disken så han får sova i fred??

Detta var inte första gången nämligen.. Jag är trög! Det är för att jag sitter i rummet som han inte kan sova, men samtidigt vill han inte att jag ska gå ut..