Hur länge ska man vara hemma?

Var hos sambons systers familj idag. Hans syster är väldigt rädd om sin tid med sin nya bebis. De får två månader innan oss..

Hon tycker det är konstigt att jag bara vill vara hemma ett halvår och sen börja plugga igen. Hon vill vara hemma mer än ett år med sin, för hon tyckte hon missade så mycket med första barnet. Hon tycker att plugga och så kan man göra sen. Ja, det är klart man kan göra sen, men jag tänkte hinna med en termin eller två mellan första och andra barnet.. Och om jag inte hoppar på till hösten måste jag ju vänta ända till våren, det är mer än ett år. Det vill jag inte.

Sen är jag medveten om att min planering kan paja fullständigt. Men då år jag väl tänka om. Det behöver jag inte göra nu.
Jag vet hur skolan fungerar. Och om jag fortfarande ammar när skolan börjar får man väl ge några måltider med flaska? Ja, Mögel alltså. Sällan är jag mer än halvdagar i skolan.. Jag tror inte jag missar så mycket. De växer fort osv. Men om jag hade vart superintresserad av spädbarn skulle jag nog ha utbildat mig till barnmorska eller något istället. Eller sjukhuspersonal.. Men jag tycker snarare det är synd att folk missar så mycket av sina barn när de börjar tala ut om sina tankar, upptäcka mönster i människors liv. När de börjar bilda sina egna uppfattningar om folks handlingar, och sina egna. Vart är föräldrarna då? Ja, det kan man undra, inte med sina barn iaf- för de är hos mig, på förskolan. Alldeles för långa pass..
Då vill jag ha tiden! När barnet kan komma ihåg att det har fått denna tiden av mig.

Jag har mina första minnen från tre års ålder. Därinnan vet jag inte ett piss om mamma var där, om pappa nångång har nattat mig eller nånting sånt.

Jag tror inte jag tänker så himla fel, bara olikt Mögels syster.
Jag vill dessutom att Mögel ska känna sig minst lika ansvarig och delaktig. Trots amningen som gör det mer naturligt för modern att känna mer ansvar.
Jag kommer lämpa över så mycket jag bara orkar på honom. Och kör han efter det schemat han har nu så kan vi dela lika på nätterna med, trots att jag är helledig. Men sånt märker vi sen. Det är svårt att veta hur det kommer bli. Möjligheten finns ju att det inte blir något alls. Så vill man inte tänka, vågar inte tänka. men möjligheten finns. Men det är inget jag heller går och oroar mig över. Då får vi lösa det då. Man kan inte planera allting i förskott.

Ps. Skötbordet och mobilen är svartmålade nu, får se vad jag hittar på mer av dem. Ds.