Idag är det ultraljud. Jag är måttligt nervös. Har börjat tänka igen, på att det kanske inte alls finns något därinne. Det skulle vara riktigt pinsamt. Det är faktiskt en av anledningarna till att jag inte går i v18 som många andra, utan så sent i v19 jag bara kunde! Ifall det inte är något, så syns det väl bättre ju längre man kommer i graviditeten...?
Jag tycker inte detta verkar ett dugg logiskt, nu när jag skriver det. Korkat. Men det är så jag tänker.
Jag önskar min mamma var hemma! Men hon är hemma imon.. Men det är ju en dag försent.. Faktiskt.. Aja, så får det bli. Hon sätter sig på bussen hem idag. Det jobbiga är att man inte kan nå henne alls, hon vägrar använda mobiltelefon. Det är bara på bokmässan jag har fått henne att bära med sig en av mina. Men det har hjälpt föga, för trots lektion hur man svarar när det ringer går det inte få tag på henne. Hon hör den inte, hon känner inte vibrationerna, och hon glömmer bort hur man ska svara och hinner inte svara innan signalerna dött ut. Jag älskar min mamma ändå, det gör jag verkligen. Men nu hade jag velat prata med henne.
Det är som att ha hemlängtan, fast jag är hemma.
Igår gick jag runt och var arg nästan hela dagen. Jag följde en studiegruppskamrat som en hund igen massa affärer, fick kolla lite på barnkläder. Varför är allt randigt? Och jag tittade på en massa olika sybloggar igår med, alla barnkläder var i hemska 70tals mönster!
Vad är det som händer??
Men iaf, jag var arg. Tröståt choklad. Tittade på tv, hör och häpna! Men det var inget roligt på tv:n ändå. Hur många varv jag än zappade bland de hundra kanalerna. Fast vi har inte så många kanaler, den hoppar över massa siffror. Sista är 103 innan det börjar om på 1. Sånt bör man inte veta. Tittade lite på barnkanalen, var det lika dåligt när jag var liten? De hade ring in program för barn!! Ja, i stort sätt. Man tävladepå nätet först, vann man där fick man vara med i tv:n. Och sen frågesport för barn. Så vann de olika saker. Nä, jag tröttnade. Senare var den någon annan snubbe som hade en robot han var dum emot. Och alla dubbade serier?? Har vi inga svenska barnskådespelare kvar längre? Finsk serie som hette Nej, nej, nej. Om en pojke som inte kunde leka med flickor. Han retade sin syster för att hon hade pojkvän. Och då visste han att syrran skulle göra likadant om hon fick reda på att han lekte med en tjej. Den var faktiskt bra, men hade varit bättre om den hade vart dubbad på riktigt. Nu la dem in en berättarröst ovanpå det mycket låga finska pratet. Som översatte varje gång någon sa något.
Det var itne heller det jag skulle säga, utan att jag var arg. Och det var Mögel när han kom hem med. Så vi åkte upp tills hans föräldrar. Och jag fick slänga lite käft med hans far. Det behövde jag och mackor blev det. Det var mysigt. Sen åkte vi hem och jag somnade i soffan till en tråkig film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar