Jag har vart och tittat på ett nytt hus idag. Gillar det knappt inte alls. Alldles för stor tomt. Fint inne- på övervåningen. Köket var sjukt slitet! Men en anledning för mig att få måla om luckor ;) Källarvåningen hade en snygg vrå- kaminen. Resten... nä! Mörkt därnere, slitna golv. Konstiga lösningar. Men massa förråd, det är plus.
Altanen var fin, men flyttar vi dit måste den ändå rivas.. Huset måste dräneras.. Hur det nu stavas. Betyder att en grävmaskin brötar in på tomten, gräver upp och förstör, sen tar det aslång tid tills det är fint igen.. Men jag får planteringsjord runt huset.. Det är bra!
Min sambo är gräsallergiker, det är inte bra, för jag är inte det. Och jag tycker det är tråkigt att klippa gräs!
Stenplattorna runt garaget såg man inte för all mossa. Och hela garaget såg ut att kunna trilla ihop närsomhelst!
Jag känner min sambo, flyttar vi dit kommer ingenting bli gjort- mer än grävmaskinsjobbe, bara för det är roligt med stora maskiner. Resten kommer inte hända. Alltså vill jag inte flytta dit!
Hallen är nästan obefintlig, den enda "naturliga" lösningen för barnvagnen är i garaget- och det funkar inte. Fanns fina trappor att trilla nerför med, om man vill det. Och det är inte illervänligt.
Jag hoppas Mögel lyssnar på mig. Jag vill inte bo där.
Jag har känt sparkar i över en vecka nu. Idag satt jag och tryckte in magen med händerna, och jag fick svar från lillmänskan där inne, mest var den nog irriterad, men ändå. Jag hade roligt! Fast ibland träffade lillmänskan helt fel, eller ja rätt för den..? Kändes mycket skumt, nånstans mellan kittling och obehag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar