Husvisning, nytt drömhus

Idag har vi vart på vårt livs första husvisning. Och har vi tur går vi aldrig på någon igen. Inte för att det var otrevligt eller något. Tvärtom. Mäklaren var rolig att ha å göra med. Huset fint. Snyggt. Finns ganska många ställen att gömma undan saker på, det gillar jag!
Mycket garderobsutrymme och förråd.

Var ett par till som verkade vara hyfsat intresserade..

Huset är en blandning av mormors och min ena systers..

Det roliga var att alla som gick runt där gick och fantiserade om hur deras liv i huset skulle bli.
Ja, det gjorde vi med. Men vi har ju faktiskt nästan tänkt att bo där med. Lite väl långt till tåget, jag som är van att kunna gå hemifrån tio min innan avgång, och ändå vara i god tid. Jag ser ju stationen hemifrån.
Men, jag äger en cykel. Och den promenadsträckan behöver jag. Det är inte övermänskligt långt, tar nog inte ens 20 minuter att gå. Men iaf. Jag är uppväxt med max 4 min gångavstånd till bussen. Haha!

Lite väl öppet in till vänstra grannen. Fotbollsplan rätt över gatan.
Ingen trafikerad väg i närheten. Hyfsat nära till affären. Och om jag inte missminner mig ligger det två förskolor i närheten.
Lite väl små barnrum, men där har jag också blivit bortskämd...
Det fanns iaf många rum! Ett rum som var tillbyggt och ingick i det stora förrådet i källaren. Mäklarjäveln hade missat det- som han själv kallade sig. Herregud, trodde mäklare var ett seriöst och viktigt yrke! :D

Sambon gillade inte lysknapparna, fönsterhasparna, altandörrarna.. och inte heller eluttagen..
Jag gillade inte heltäckningsmattan eller det nybyggda rummet som var nästan utan fönster. Bara såna där tjocka glasplattor uppe i taket. Men jag är ljusberoende, och där nere ska inte jag bo iaf!

Huset är för fint för mig.. Det känns så, jag är inte värd det.
Men! Mina kommande barn är det definitivt!!
Gäller bara att krångla färdigt med banken. Jag har ju en liten slarvsambo som inte håller reda på sina papper ordentligt.

Det var ganska illeranpassat också :)